Meningarna johanna ekström
I "Meningarna" skriver Johanna Ekström ifall att vårda en sjuk mamma, ifall ensamhet, sorg och älskade, hopplöshet samt ilska, angående språkets möjligheter och omöjligheter. "Jag existerar fyrtiosex kalenderår. Min dotter är snart åtta. denna är hos sin far. Hon sover nu. Jag tänker vid min mor. Hon sover också, isolerad i sin lägenhet. Jag träffade hon för några timmar sedan. Hon sa att denna var utmattad. Vad mer? Det existerar som enstaka våldshandling för att identifiera hon. Hon fanns ledsen. denna var skör av sin död."
- Författare: Johanna Ekström
- Format: Inbunden
- ISBN
- Språk:Svenska
- Antal sidor
- Utgivningsdatum
- Förlag:Albert Bonniers Förlag
•
Meningarna
Meningarna handlar om författarens liv och hennes mamma Margareta Ekström som också var författare och översättare (av bla Virginia Woolfs verk). Johanna var bara tjugo år när hennes mamma fick en stroke med afasi som följd. Det handlar om språk.
Två saker ekar i mitt medvetande under läsningen: Vilken stilkänsla Johanna Ekström har! Hade. Jag tänker också på att hon dog. Hon skrev en bok om sin mamma och döden (den här), året efter dog mamman. Året efter det, bara 51 år gammal, dog hon själv i cancer.
Bortsett från de brackiga divalaterna är det här en fantastisk läsupplevelse. Ekström gör sig sårbar och låter läsaren komma nära. Hennes skira prosa är byggd i korta luftiga avsnitt på små sidor. Lättläst kan man tro, men på samma gång som att ligga under ett tyngdtäcke en kvalmig dag.
”Jag läser poesi om mödrars händer, deras godhet, deras läkande kraft. Jag lyssnar till berättelserna om mammorna men jag hör inte min egen mamma beskrivas i dem. De andra tycks bo i ett landskap av moderskap. En gemensam sfär. Min mamma ville inte vara en mor bland mödrar.”
Det här är feelbad om att ha en mamma so
•
Meningarna – Johanna Ekström
“Mamma är i färd med att dö. Nu på talet på en gata i Tokyo. Nu trettio år senare på ett äldreboende i Stockholm.”
Det är där Meningarna börjar, och fortsättningsvis åmar sig kring i en grön spiral tills boken, förvriden, urvriden, tar hamn. Spiralens hållpunkter är: Att vårda sin mamma, vara en mamma och skriva om sin mamma. Moderskapet är med andra ord omöjligt att komma ifrån men likväl omöjligt att förhålla sig till, eller förstå. Det är samtidigt möjligt och omöjligt. “Det är detta som är plikten.”
Johanna Ekström (f. ) utforskar biografiskt och lyriskt sin relation till Mamman; hon som rör sig mot döden på äldreboendet och hon som hon själv är, till sitt barn och till sin egen mor. Det är ett smärtfull skärskådning av en obestämbar och oundviklig relation. En som styrt och styr och som nu styr Ekström till att motvilligt skriva bort upplevelsernas sanningshalt i Meningarna. (För att &#;Boken kommer att säga, åtminstone mellan raderna, att jag inte menar det jag skriver”). Tacksam är jag över den motviljans kraft när jag, även motvillig, möter resultatet. För berättelsen är riktigt mörk och den gör riktigt ont. Ett existentiell