Lax som lekt
•
Grunddata om laxen
Atlantisk lax, Salmo salar
Livsstadier: ägg - mjölke, gulsäckslarv, yngel, parr, smolt, postsmolt, lax (grilse, mellanlax och storlax).
Livshistoria.
Den atlantiska laxen leker under senhöst och tidig vinter i grusområden i älven. Lekplatsen placeras nedanför stryk där älvvatten strömmar genom gruset eller vid uppströmning av grundvatten. Lekplatsen består av flera gropar som grävs av honan med stjärtfenan. Vattentemperaturen under lek är ofta mellan 4 – 6 C. Hanen placerar sig bredvid honan och befruktar de ägg som läggs i gropen med sin mjölke. Honan täcker sedan de befruktade äggen med ca 10 – 25 cm grus när hon gräver en ny grop uppströms den förra. Denna process upprepas tills leken är klar.
Storlek på och antal ägg bestäms i stort av honans storlek. En tumregel är att honan producerar till ägg per kg. Äggen är runda, 5 – 7 mm i diameter och blekt orange. De är något klibbiga och fäster vid gruset innan de täcks. Inkubationstiden varierar med vattentemperaturen och är ca graddagar. Medelvikten på ett ägg är ca mg. Hastigheten som embryot utvecklas är oberoende av äggstorleken men ett större ägg ger en större larv som har större
•
Ordning laxartade fiskar
Salmoniformes
En heterogen grupp av fiskar bestående av 15 familjer, 90 släkten och arter. I Europa endast 5 familjer, varav 1 är inplanterad.
Familj laxfiskar
Salmonidae
Kraftigt byggda fiskar med avlång, spolformad kropp. Ett gemensamt drag för alla familjens arter är en liten fettfena (ett hudveck utan fenstrålar) på bakryggen. Alla arter är antingen anadroma eller helt sötvattenlevande.
Familjens systematik är invecklad och har varit föremål för många undersökningar. Lokala varianter utbildas snabbt. Förmodligen finns flera biologiska arter än som f n är kända. Laxfiskarna har exempelvis under sin utveckling genomgått upprepade kromosonfördubblingar. Arterna finns huvudsakligen i tidigare nedisade områden på den norra hemisfären. Landisarnas fram- och tillbakaryckningar har ytterligare komplicerat evolutionsförloppet. Det är kanske omöjligt att för laxfiskarna åstadkomma en fylogenetiskt korrekt systematik.
Familjen omfattar 10 släkten och ca 68 arter, med utbredning i Europa, Asien, Afrika och Nordamerika. Inplanteringar har företagits i Sydamerika och Australien samt dessutom i stora delar av Afrika och Asien utanför det spontana förek
Atlantlax
Atlantlax (Salmo salar) är enstaka vandrandefiskart, såsom förökar sig i sötvatten men tillbringar största delen av sitt vuxna liv i havet. Där äter den sig tjock vid sill samt tobis på grund av att sedan återvända mot sitt "hemvatten". Det finns även några sällsynta laxbestånd som lever hela sitt liv inom sötvatten, ofta beroende vid att människan genom dammbyggen m.m. förhindrar vandringen ut till havet bland annat i Namsenvassdraget i Norge. Dessa stationära laxbestånd består av många småväxta laxar, att jämföra med s.k. bäcköring.[3]
Utseende
[redigera | redigera wikitext]Atlantlaxen blir vanligen upp mot 1 meter lång samt stora exemplar blir 1,50 meter långa och 36&#;kg tunga. Arten har vid ovansidan ett blåaktig färg och sidorna är silverfärgade. Ovanför sidolinjen finns mörka fläckar.[4] inom ryggfenan förekommer 3 mot 4 taggstrålar och 9 till 15 mjukstrålar. Analfenan har 3 till 4 taggstrålar samt 7 mot 11 mjukstrålar. Hos exemplar som existerar kortare än 20&#;cm äger stjärtfenan ett djup inbuktning och den har 19 taggstrålar.[5]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Vandringscykel
[redigera | redigera wikitext]Laxen existerar en havsvandrande fisk (anadrom), med anpassnin