Mamma med offerkofta
Känner du för att du existerar ett offer för omständigheterna och för att andra personers livsval ständigt påverkar dig och ditt liv? möjligen har ni hört termen &#;offerkofta&#; någon gång?
Många gånger kopplas ordet tillsammans med martyrskap eller självömkan. Hur man än väljer att titta på detta så existerar det viktigt att notera att detta sällan existerar ett aktivt val för att en individ tar vid sig enstaka roll liksom &#;offer&#;. detta kan inom stället ses som en resultat från att leva i enstaka värld var man upplever att ens egna behov ständigt åsidosätts. Som modell kan flera anhöriga viga all sin tid mot sin närstående med beroendeproblematik, vilket förmå leda mot att man försummar sina egna behov och viktiga områden inom livet. Man blir liksom ett slags offer på grund av en ytterligare persons levnadssätt.
Då de anhöriga åsidosätter sina egna behov och tar ett överansvar för ett annans persons beteende förmå det avsluta med för att de ej längre ser möjligheterna för att påverka sitt eget liv och välmående. En helt vanlig dagligt liv kan kännas överväldigande, utmattande och oerhört tung. flera gånger existerar man upptagen av funderingar på vilket personen tillsammans beroendeproblematik behöver och problem att diskutera som &#;Hur mår hen nu?&#;, &#;Vad behöver hen för för att må bättre?&#;, &#;Vil
•
Prata om det, men gå sedan vidare. Stanna aldrig i offerrollen. Jag vet att den i all sin eländighet kan kännas hemtam och trygg, men en offerkofta är bara en tvångströja med ett lite mysigare namn. Ta tillbaka kontrollen över ditt liv. Varje dag du njuter av ditt liv är en spark i skrevet på den eller dem som inte respekterade dig nog. Glöm aldrig det.Ursäkta, men det här känns faktiskt väldigt ogenomtänkt. Det är inte bara starkt nedvärderande mot människor som bär på plågsamma erfarenheter, det bygger på en felaktig uppfattning om de psykologiska mekanismer som åtföljer dem - och utmynnar därför med nödvändighet i en felaktig slutsats, att man ska "ta av sig offerkoftan".
För det första: Vad menas med "offerroll"? Den här retoriken skisserar bilden av någon som identifierar sig med sitt trauma, liksom suckar och tänker "Å, stackars mig, jag är ett offer för X". Jag är alltså inte en person med en erfarenhet, jag ärdenna erfarenhet. Denna vanföreställning, att vara sin erfarenhet, är givetvis sjuk och förkastlig. Livet
•
Jag kan börja med att berätta att maken spenderade igår eftermiddag och halva kvällen på akuten. Han gick egentligen till vårdcentralen på morgonen för att lillasyster inte hade ätit och druckit så mycket på 5 dagar p g a en blåsa i munnen. De bara tittade på blåsan och tipsade om en salva. Därefter tittade läkaren över maken, eftersom han var på akuten i lördags, och han ändå var där på vårdcentralen. Lika bra. Det slutade med att läkaren skrev en remiss till akuten och bad honom åka dit igen. Så jag fick skynda mig hem, för att ta hand om lillasyster och hämta på dagis klockan Tur jag har en förstående arbetsgivare, bara jobbar halvtid och har möjlighet att jobba hemifrån på kvällen när något brådskar.
Maken kom som tur var hem lagom till nattningen. De hittade inget fel på honom denna gång heller, så då var det bara att åka hem. Men bra mådde han inte.
Imorse vaknade jag klockan 7, väckt av barnen. Lillasyster sprang iväg. Lillebror låg kvar i sängen och mös med mig en liten stund. Därefter följde slagsmål och skrik om iPaden. (Nä